Han heter faktiskt inte Kurt

Ibland får man till den. Frisyren alltså. Och då menar jag nödvändigtvis inte på ett snyggt sätt.

Nu har jag avklarat första veckan på terminen, en vecka som avslutades med litteraturseminarium idag. Jag hade inte hunnit läsa allt (trots att jag läst rumpan av mig i veckan), men det gick vägen ändå. Vår lärare, som inte heter Kurt, är väldigt lugn och det smittar av sig. Han ger mig även hopp om att man kan vara en bra lärare fastän man pratat svagt. Efteråt kopierade vi medan jag sjöng körprov för Britta. Jag var väldigt allsidig, konstaterade hon. Vi gick hemåt med en bra fredagskänsla.

Födelsedagsfika och kvällsfika

Tidigare bjöds jag på fika av ett av gårdagens födelsedagsbarn. Det var så gott att jag åt lite för mycket och fick ont i magen. Jag äter nu kvällsmat och hoppas att det går över.

Om att inte riktigt hinna

Om jag inte hinner läsa allt jag ska innan morgondagens litteraturseminarium beror det inte på att jag tar en timme kaffepaus. Inte heller på att tankarna ständigt svävar iväg och fastnar vid gardiner och annat. Och framför allt inte på att jag måste sitta och lukta i Pers snusdosa för att hålla mig vaken. Det beror faktiskt på att det är för många sidor på för lite tid.

Toafräscht och sill

Vår lägenhet har, under några veckor, varit uthyrd under sommaren. Jag har självklart oroat mig för hur de som bott här skött sig (inte för att det är självklart att oroa sig, utan för att det är självklart att jag oroar mig). När vi kom tillbaka i lördags visade det sig i alla fall att lägenheten var välstädad. De som bott här hade till och med satt en sådan där grej i toaletten som gör vattnet blått och typ ska vara fräsch, plus ställt en annan luktagottgrej i sovrummet. Vi tackar också hjärtligt för två burkar sill och toalettpapperet som rivs.

Första dagen

En introduktion, en lunch vid ån och ett försök till att vara flitig från start senare. Idag inleddes min sjunde termin på universitetet. Min sjunde termin som skulle ha kunnat vara min sista, men som tur är inte är det. Ett år till får jag vara student och allt som det innebär. Sen... sen är jag tydligen färdig lär... Hmm, vi stannar i nuet istället. Efter dagens introduktion följde den traditionella förvirringen och det är där vi är just nu. Det låter som att det är miljontals sidor att läsa och sjuttioelva saker att skriva och hundra inlämningsdatum att hålla reda på. Tids nog faller nog allt på plats, precis som det gjort tidigare terminer. Och jag brukar dessutom hinna med allt det andra jag vill hinna med (dricka kaffe länge på morgnarna, svettas på friskis, följa typ sju tv-program, baka bröd, åka till Leksand, äta ost och kex och dricka rött vin till och så vidare).

Återkommer ikväll när jag vet mer om min nygamla vardag

Tusen tack till mamma och pappa

Efter en nostalgifika vid Silverköparen anlände vi igår eftermiddag till lägenheten och Uppsala. På kvällen tackade vi för den här sommaren tillsammans genom att äta middag på Tzatziki (det är en grekisk restaurang om någon mot alla odds inte snappade upp det). Idag vinkade vi av dem och jag grät en liten skvätt förstås.

En slags sommarsammanfattning

Ingen ordning, ingen ordning alls, men i alla fall. Flera av sommarens godbitar finns inte med här, men de finns däremot välbevarade i hjärtat. Tack till alla som varit med och gjort mitt sommarlov alldeles fantastiskt!

Imorgon tar jag mitt pick och pack och far till Uppsala!