Måsungarna har kläckts fram och även hoppat/ramlat ner från boet. De bodde ett tag i vår trädgård. Vi undrade hur länge de skulle klara sig. En dag när jag och Elis kom hem från en promenad började måsföräldrarna plus två till måsar föra ett väldigt liv. Jag såg snart varför - en katt kom smygande i buskarna. Nej nej nej, ta inte ungarna! Måsarna dök mot katten och skrek. Jag skrek på katten och övervägde att ge mig in i fighten med hjälp av en kvast (OBS, skulle förstås inte slå något djur), men med Elis i famnen och med rädslan för de arga måsarna fick jag hålla mig på avstånd. De lyckades skrämma iväg katten och till slut även mig. De var väldigt griniga och närgångna. Väl inne kunde jag höra hur måsarna fortsatte att föra ett himla väsen och de flög omkring i cirklar kring vår gård. Plötsligt var ungarna borta från sin vanliga plats. Katten hade väl knappast kommit tillbaka och fått med sig båda ungarna? Nej, till slut såg jag ungarna traska iväg över gården. Det var flytt på gång. Sedan dess har vi inte sett dem. Och det var slutet på vår måshistoria.
3 kommentarer:
va, flyttade de ej till er beach? skulle kännas så fint om de klarade sig!
De klarade sig säkert! Men såg du i Fk han som blivit attackerad av måsar?
Dom kommer säkert tillbaka nästa år precis som "vårat" kråkpar kramar
Skicka en kommentar