Läkarbesök

Min älskling. Min son. Fortfarande ofattbart.

Idag var det dags för läkarbesök. Jag gruvade mig lite förstås. Skulle han ha gått upp i vikt?  Slog hjärtat som det skulle? Var han tillräckligt ren bakom öronen? Skulle de tycka att vi varit dåliga på att fila/klippa hans naglar då han rivit sig lite i ansiktet? 

All oro förgäves. Han väger nu 5850 g och mäter 61 cm. "Du har gott om mat", sa BVC-sköterskan. Läkarundersökningen gick bara bra. Bakom öronen tittade de förstås inte ens. Rivsåren i ansiktet påpekade jag själv, bara för att visa att jag var medveten om det och för att påvisa att vi gör vårt bästa för att få bort långa naglar. Jättenödvändigt av mig så klart. Elis passade även på att visa sitt allra sötaste leende när han låg där på skötbordet och jag kunde inte låta bli att bli lite extra nöjd. Hade ju varit lite jobbigt om han börjat gråta när han såg sina föräldrar. Som grädde på moset har Elis nu somnat i vagnen (ska inte säga för mycket för då vaknar han väl) och jag kan försöka ta tag i en och annan nödvändighet (som att blogga).