Min älskling. Min son. Fortfarande ofattbart. |
All oro förgäves. Han väger nu 5850 g och mäter 61 cm. "Du har gott om mat", sa BVC-sköterskan. Läkarundersökningen gick bara bra. Bakom öronen tittade de förstås inte ens. Rivsåren i ansiktet påpekade jag själv, bara för att visa att jag var medveten om det och för att påvisa att vi gör vårt bästa för att få bort långa naglar. Jättenödvändigt av mig så klart. Elis passade även på att visa sitt allra sötaste leende när han låg där på skötbordet och jag kunde inte låta bli att bli lite extra nöjd. Hade ju varit lite jobbigt om han börjat gråta när han såg sina föräldrar. Som grädde på moset har Elis nu somnat i vagnen (ska inte säga för mycket för då vaknar han väl) och jag kan försöka ta tag i en och annan nödvändighet (som att blogga).
5 kommentarer:
Men alltså. Han blir ju bara sötare och sötare! Vart ska detta sluta? :) Skönt att allt gick fint! Bättre att oroa sig i onödan än i nödan. Liksom. Typ. Puss!
GUD vad jag längtar, i morgon ses vi änteeeeligen!
Superfin han är! fint de va att ses förra helgen! puss!
skönt att det gick bra kramar
Han blir allt mer lik dig tycker jag :) Hoppas jag får se honom, om så bara på håll, imorgon. Kram
Skicka en kommentar