På juldagen var det dags för julafton nummer två. Vi tog en familjebild. Att få alla att se hyfsat glada ut, inte göra någon grimas och inte blunda på en och samma bild är inte så lätt. Speciellt inte när några i familjen nästintill inte kan hålla ögonen öppna på bild, vare sig det är blixt eller ej. Jag som skötte självutlösaren fick platsen längst fram och ser ännu större ut än vad jag är. Hur som helst. Det ska inte vara perfekt, det ska vara precis som det är.
Nytt för i år var att vi åt kalkon istället för skinka och att vi spelade frågespel när barnen lagt sig. Det var lyckade koncept, förutom viss frustration när två lagkamrater inte var överens om svaret, men den ena lät sig övertygas av sin tvärsäkra lagkamrat som sedan visade sig ha fel. Ni fattar grejen. Jag tar med mig "atomer" och "reptiler" från den här julen, som två förvägrade, men rätta svar.
Morgonen efter kvällen före. Lätt mosiga, men glada ändå. Speciellt barnen (och Andreas) som fick sitta på en kälke bakom skotern.
P.S. Bilderna blir klarare om man trycker på dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Elina, julkulan! :)
jul, jul, stråååålande jul! röjigt, rörigt, härligt! och så du som en julkula sen! puss!
Gissa om man känner sig stolt och mallig över sin stora härliga familj! Även om det är rörigt ibland...Kramar
Skicka en kommentar