Advent

I år bestämde jag mig för att ha julbelysning i alla fönster. Obs! Hyacinten har fått en ny inte lika gigantisk kruka att bo i.

Den här veckan har nästan gått i ett. Jobb, barnmorskebesök, "avskedsmiddag" med finaste Britta, amningskurs (mer om den en annan gång) två kvällar i rad. Idag stod "laga mat" med på en lista över saker-att-försöka-hinna-på-torsdag. Jag fick mat i magen tack vare att min sambo (som inte ens skulle ha mat och matlåda) inte tycker sånt är lika jobbigt som jag. Tack! I tisdags hade jag en lucka och bestämde mig för att fuska med adventspyntet. Hellre för tidigt än för sent kände jag och har inte ångrat mig en sekund. Ler fånigt varje gång jag tittar mot fönstren. Kommande dagar väntar mycket adventsfirande: adventsfika med kollegor, adventssamling med elever, middag i Jonnas adventspyntande lägenhet, adventsmiddag i lamphuset och julmarknad. Den mysigaste tiden är NU!

Stockholm, Stockholm, stad i världen

Pizzamiddag som uppladdning inför dansföreställningen jag fortfarande inte kan beskriva.

Nästa kväll och tre heta pinglor väntar på Tvärbanan.

Första gången på tunnelbanan? Förvånad över mitt partytrick där jag trollade fram femtio kronor ur kamerafodralet?

Denna kväll blev det sexton libanesiska smårätter.

Jag tror inte bäbisen var det enda som tog plats i min mage på söndagen.

Helgen i kortformat

Stockholm har mycket att erbjuda. I fredags var vi på en dansföreställning utöver det vanliga. Den går faktiskt inte att beskriva, men någon bakom oss somnade och jag passade på att göra knipövningar medan den pågick. Vi kände oss som fyra frågetecken efteråt och var glada att den bara pågick i femtio minuter. 

Helgen i långformat får komma när blogger låter mig lägga upp bilder igen och när jag inte är upptagen med att göra pepparkakshus.

Grannar

Ett par grannar har satt upp julbelysning. Även om det enligt princip är för tidigt är jag glad för det. Fönsterlampor verkar annars vara ett okänt fenomen här i grannskapet, vilket är oförståeligt för mig. Man måste ju ha fönsterlampor! Både för sin egen skull och för grannarnas skull. Det har min mamma lärt mig. Vår nya granne tvärsöver började sin karriär som granne väldigt bra. Det lyste och såg hemtrevligt ut hemma hos honom. Men på sista tiden har det bara dalat. Persiennerna nerdragna, mörkt och han är borta mycket. Per sa att han kanske märkt att jag tittat och därför valt att dra ner persiennerna. Pyttsan, säger jag. Visst att jag tittar lite titt som tätt, men jag är diskretare än få (vill jag gärna tro).

Konstiga husdjur

På en lektion idag fick jag tillfälle att berätta att jag en gång haft en vandrande pinne som husdjur. Jag kan verkligen inte minnas varför i hela friden jag ville ha en vandrande pinne. Insekter är inget jag gillar och dessutom är de enormt tråkiga. Eftersom man ska ha kvistar i buren så syns de inte och man vill ju absolut inte "kela" med dem. Jag sa att den hade dött ganska snabbt och att jag då spolat ner den i toaletten. Om sanningen ska fram så tror jag snarare att jag tog livet av den genom att spola ner den i toaletten. Jag har även haft hoppande bönor som jag köpte på Jambo Art i Leksand. Det är ett om möjligt ännu konstigare "husdjur". 

Ett mycket bättre husdjur.

Tjugofjärde veckan

Det är inte lätt att få till magbilder om man är petig. Den här årstiden är det aldrig bra ljus inne hos oss (och nej, jag gillar inte att behöva använda blixten). Efter i princip varje bild får Per höra "nu blev det suddigt, det hörde jag". Behöver jag säga att han inte skuttar högt av glädje när jag föreslår en fotosession? När jag sedan laddat över bilderna märker jag att det den här gången dessutom syns pant på typ alla bilder. Läckert.

Nåväl. Är inne i v. 24 nu. Senast i fredags fick jag höra av en förvånad person att det ju inte syns att jag är gravid. Visst, magen är inte jättestor (det har jag hört hundratals gånger också) och det skiljer sig en del beroende på tid på dygnet, kläder och vinklar, men nog syns det och nog blir magen större! Sådetså.

Tre snabba från förra helgen

Pizzafest i Jonna och Jontes nya mysiga lya på fredagen.

Förmiddagsfika med Malin och barnen på lördagen. Ni ser så härligt dumma och förvånade ut på den här bilden, alla tre!

Farsdagsfika på söndagen.

Familjen Skägg

I lördags hittade Per ett skägg i fickan, vilket bäddade för ett vackert familjekollage.

Fina Fias fest

Fina Fias fest gick av stapeln i lördags. Med välfyllda magar dansades flera timmar bort. Danserna till Gangnam style och Euphoria var helt klart de vackraste. Och att dansa nykter med lilla pyret i magen gick alldeles utmärkt även om det inte blev någon breakdance för min del. En hejdundrande god och trevlig kväll!

Jag andas och det är fredag

Alldeles snart helg igen. Och min första jobbvecka på det nya jobbet är avklarat. Det har faktiskt gått bra, tror jag. Jag lever åtminstone fortfarande, vilket jag i söndagens nervositet verkade tro att jag inte skulle göra. På jobbet får vi gratis kaffe, en stor fruktleverans varje tisdag och traditionen fredagsfika finns. Snart helg som sagt och denna helg ska spenderas i Leksand. I ypperligt sällskap från första till sista stund.

Sju år

Efter x antal år med min kamera kan jag fortfarande inte få till bra bilder i en mörk miljö utan blixt. Men det var inte det jag skulle skriva om. Bilderna får (trots sina tillkortakommanden) symbolisera kvällen då jag och Per firade sju år tillsammans cirka 1,5 halv månad efter det egentliga datumet. Det hela utspelade sig i fredags och började med Bond på bio och avslutades på restaurang där vi åt räkor till förrätt och kött till varmrätt. Specificerar inte mer än så. Vi hade en himla fin kväll helt enkelt. 

En upplyst promenad

Igår var Uppsala verkligen upplyst. Dels var det allhelgona, vilket syntes på kyrkogården. Dels pågår "Allt ljus på Uppsala", som innebär att det här och var finns ljusinstallationer av olika slag. Dessutom tjuvstartas det med julbelysning. Skylten för bion Fyris (bild 2) hör inte till något av de nämnda, men är allmänt charmig. Jag och Per snörade på oss skorna och tog oss iväg för att kika på allt. Vi kom fram till att det finns mycket att sakna med denna stad, den dag vi inte längre bor här.

En navel och ett litet höstlov

Jag har alltid haft utstående navel. Brukar säga att det beror på Malin, som var den som klippte min navelsträng. Alltsedan min mage började växa, putar naveln ut ännu mer och gör sig synlig genom mina kläder. En smäll jag kan ta. Iförd linnet som framhäver min navel gav jag idag spinning ett nytt försök och denna gång var det mer behagligt. Jag fick in cykeln helt rätt och lyckades till och med dra åt spänningen på tramporna. Dessutom hade jag pannkakslunch i sikte. Har ju höstlov nu och därmed tid att träna, äta pannkakor och chokladpraliner (svärmor hade med sig från Belgien!) på dagtid. Och framför allt tid att glida omkring hemma i raggsockor och fleecetröja.