En friskisledare i tårar. En klapp på det velourprydda benet. Kanske kan jag vara barnvakt någon gång? Ett pistolskott i benet. Svordomar. Lågmälda viskningar. Mobilen i tusen bitar. Kanske ett plastskal hjälper? Systrarna på stan. Närgångna människor på ett café. Julpynt på REA.
Nu är det minus sjutton grader och i eftermiddag åker jag till huset på gården i byn i Leksand.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kanske kan du få vara barnvakt någon gång? Ja, det verkar troligt. Systrar på stan låter som en underbar sysselsättning en solig vårdag!
Längtar tills snart, när du kommer !
Men inte till barnet i drömmen :)
du måste ju vaknat varenda timme? kramar
kära nån! hoppas din helg i leksboda blir någorlunda drömfri, åtminstone fri från sådana där hoppiga hattiga drömmar. puss
Skicka en kommentar