torsdag 2 februari 2012

Åtta timmar konstiga drömmar senare

En friskisledare i tårar. En klapp på det velourprydda benet. Kanske kan jag vara barnvakt någon gång? Ett pistolskott i benet. Svordomar. Lågmälda viskningar. Mobilen i tusen bitar. Kanske ett plastskal hjälper? Systrarna på stan. Närgångna människor på ett café. Julpynt på REA. 

Nu är det minus sjutton grader och i eftermiddag åker jag till huset på gården i byn i Leksand.

4 kommentarer:

JBH sa...

Kanske kan du få vara barnvakt någon gång? Ja, det verkar troligt. Systrar på stan låter som en underbar sysselsättning en solig vårdag!

Längtar tills snart, när du kommer !

Elina sa...

Men inte till barnet i drömmen :)

andreas sa...

du måste ju vaknat varenda timme? kramar

julia sa...

kära nån! hoppas din helg i leksboda blir någorlunda drömfri, åtminstone fri från sådana där hoppiga hattiga drömmar. puss