Jag lär mig och snart kan jag själv. Sådetså.

Idag har jag, för första gången i mitt liv, kört släpvagn alldeles själv i flera mil. Jag har sett en stor älg mitt på vägen. Jag har burit och kapat brädor. Jag har lärt mig hur ett tak är uppbyggt. Jag har gått runt med min kära blåbyxor (ja, jag är stolt som en tupp över dem) och snickarbälte. Jag har spikat innertak. Jag har fått skriva mitt namn på en del av taken som inte kommer bli synligt igen förrän stugan rivs om sisådär hundra år kanske. Ja, ni förstår ju att jag idag känt mig händig och full av nya erfarenheter! Tyvärr förstördes detta delvis i och med att jag inte fick av släpvagnsjäkeln själv när jag kom hem på eftermiddagen. En granne fick rycka in. Jag vet hur man gör, men det gick bara inte och jag blev sur som ett bi. Nu kanske ni tycker att jag överdriver och det kanske jag gör (en aning). Men med risk att låta som någon ur en barnfilm eller barnbok: JAG VILL KUNNA SJÄLV. Och helst allting och på en gång.