måndag 7 juli 2014

Fem veckor

Jag försöker låta bli att räkna dagar, men det är väldigt svårt. Idag är det fem veckor till jag börjar jobba. Idag är första dagen på min sista vecka som mammaledig samtidigt som Per jobbar. Nästa vecka börjar Pers semester. När hans semester tar slut blir han pappaledig och jag börjar jobba. Jag kan knappt säga det eller skriva det utan att börja gråta. Att tiden hemma med Elis på heltid snart är slut och aldrig kommer igen - det är en jobbig tanke. Men jag har varit hemma länge nu, sen 1 februari 2013 närmare bestämt. Det är Pers tur nu och jag unnar honom och Elis det förstås. Och jag har fått ett fast jobb, som lärare. Det är stort och jag ska göra det bra. 

Ja, nu gråter jag och snorar i mitt kaffe.


2 kommentarer:

Unknown sa...

jag grinar också litegrann. för att jag lider med dig, även om det jag vet att det kommer att gå bra. och lite för min egen skull, för det kommer bli tomt att inte kunna hänga så mkt, och för att jag känner in mig i det själv, hur det kommer kännas om några månader...

Anonym sa...

Ja fy tusan vad jobbigt det var men veckorna innan är nästan värre än när du väl kommit igång,tro mig:)kram Marre