Tidig morgon

Imorse vaknade jag klockan fyra och kunde inte somna om. Visste att det inte dröjde länge förrän Elis skulle vakna och att somna om när man tänker "somna om nu Elina, du måste somna om NU, snart vaknar Elis, sov sov sov" är inte lätt. Mycket riktigt vaknade Elis strax före fem och dagen kunde börja: byta blöja, plocka ur diskmaskinen, göra frukost, äta frukost, dricka sista skvätten kaffe i soffan medan Elis lekte med sitt kök (ha, det kunde jag ju inbilla mig, han tyckte inte alls att jag skulle sitta där och lata mig), städa undan frukosten, klä på, borsta tänder, byta blöja och då ena sekunden se att det kommit lite bajs och andra sekunden se att han sätter ner sin nakna, ännu lite bajsiga rumpestump på mattan.

Sen. Sen gick vi ut och möttes av fågelkvitter och fisljumma vindar. En tjocktröja var nästan att ha för mycket kläder och klockan var bara sju. Plötsligt kändes det helt okej att vara uppe tidigt. Vi gick ner till vattnet, där vi hänger minst en gång varje dag nu. Det kändes terapeutiskt att sitta där på en sten med Elis. Överlag kan det vara väldigt rogivande att vara ute med ett barn (inte alltid, men ibland). Han kan stå och pilla ner gräs i ett hål i en stubbe. Peka upp i himmelen, peka mot träden, peka på en fågel, peka på en blomma. Släppa ner sten efter sten i vattnet. Plötsligt stanna upp och iaktta en humla ända till han inte ser den längre. Inga bekymmer, ingen brådska.