En ganska onödig historia om en hund och en fis.

Vi är hundvakt åt en liten, söt och lättskrämd hund. När jag råkade fisa (fina flickor fiser ju inte men det var en engångsföreteelse) hoppade hon till väldigt förskräckt. Alldeles nyss råkade jag kliva på henne och då skrek hon högt, vilken så klart är förståeligt. När jag sen berättade för pappa om fisen missuppfattade han och trodde att det var när jag fisit som hon skrikit. Nej, svarade jag, det var tidigare. Trots att hon åtminstone inte skrikit på grund av fisen så höll han fast vid att det måste varit en riktigt stor fis. The end.