HURRA!

En tårtbit till pappa och en tårtbit till Britta idag! Tänk att två så underbara personer lyckades pricka in samma dag (om än några år emellan) i almanackan. Ni är värda den bästa av dagar!

Vissa går på restaurang. Vissa äter gröt.

Korv och snabbmakaroner kan kännas rätt lyxigt tillsammans med pappas inlagda ättiksgurka.

Gröt kan kännas rätt lyxigt tillsammans med egenkokad svartvinssylt.

Imorgon äter vi paj med Pers kantareller.

-

Snart får vi lov att hitta på andra sätt att lyxa till det på. Men genvägar likt dessa blir svåra att finna. Ja, och så var det med det. Punkt.

Dags att vässa pennan och försöka att verkligen lyssna på föreläsaren.

Slutet och början.

Det är inte svårt att känna sig eländig när man: sitter på ett tåg, regnet smattrar på rutan, det är sista dagen på sommarlovet och bredvid sitter en pojke som skriker att han måste bajsa, måste spy, måste kissa om och om igen och en mamma som säger åt honom att sluta, att låta bli, att han redan bajsat fyra gånger. Å andra sidan är det lätt att må bra när: man har en underbar sommar bakom sig, har en reunionfika och en pubrunda inplanerad och nyss ätit nybakad banankaka.

Käre pappa.

Igår firade vi pappa 60 år hela kvällen lång. En underbar kväll för en underbar man!

27 augusti.

Igår hade jag fullt upp med att fika och bara vara hos syster M med familj. Och köpa en kavaj. Det är mycket överlag just nu. Mycket jag vill, mycket jag tänker.

Med den prickiga koppen som enda sällskap.

Tystnad. En helig stund pågår. För sista gången den här sommaren sitter jag ensam i Leksboda och avnjuter kaffe och ostsmörgås.

"Ejdå vattenpöl, ejdå bajsen".

Även dagen idag har ägnats åt syskonbarn. Först var det bara jag och Vincent. Vi har bland annat åkt över alla byns vattenpölar, spanat i skogen efter djur (det vi hittade var en död groda och hästbajs), lekt kurragömma fast mest gömt oss tillsammans, övat oss på färger (gul traktor, röd traktor, blå raggarbil, vit raggarbil) och tittat på en död mus och en död fågel som katten lämnat på brokvisten. Klockan två åkte vi vidare till Odins tredje kalas men det första jag var med på. Aj, vad jag kommer sakna dessa godigar från och med söndag kväll.

Häxan Hia-Hia med flera.

Idag var jag (och mamma) barnvakt för första gången den här veckan. Som nedvarvning på eftermiddagen blev det Bamse i Trollskogen på youtube. Gustaf lyftade inte blicken utan tittade intensivt hela tiden tills han började somna. Vem skulle inte somna till den där berättarrösten, sa mamma. Själv älskar jag hans röst och jag tror faktiskt att Gustaf gillade den också.

Poff. Och där var sommaren slut.

En sista sommarvecka i huset, med familjen, på byvägarna, vid köksön, med den prickiga kaffekoppen, med katterna, i bilen. På måndag tar hösten vid. Det är dags att börja glorifiera höstlöv, halsdukar, kylig luft och tänka att hösten är som en enda lång fikastund med tända ljus.

Det här unnade vi oss.

Flygresan dit kändes lång på grund av fulla turister med byxorna vidöppna. Vi fick laga mat på en gasolspis som hela tiden höll på att ta slut. Toaletten och dess varierade innehåll fick vi spola med en hink vatten. Ett missförstånd resulterade i en eventuell repa på vår hyrbil. Vildhundarna skrämde slag på vissa och bajsade på en sarong som antagligen luktade för rent för deras smak. Myggorna lämnde efter sig stora, röda och kliande blaffor. Vågorna svalkade samtidigt som de fyllde stjärtspringorna med sand. Hettan fick ben att vika sig, svetten att rinna från varenda vrå dag som natt, skinkor brända och fick till och med vissa att börja tala i nattmössan medan andra drömde virriga drömmar. Morgonkaffet var en höjdpunkt alla dagar utom en då det istället var orsaken till ett högt skrik och att ett vitt linne blev färgat brunt.

Det kanske låter som att jag försöker beskriva en mardrömsresa, men i själva verket var det tvärtom. Mitt i allt strul och alla incidenter så var humöret på topp, alla hade alltid nära till skratt och våra motton var: "det här kan vi unna oss", "nu ska fettet öka", "nu ska fettet stekas" och "nu ska fettet vila". De fantastiska fyra gjorde succé helt enkelt!

Totto beng.

Hemma igen efter en fantastisk vecka. Imorgon berättar jag allt (nästan).

Mot solen, havet och underbart umgänge.

Pimpen Sören ska imorgon eskortera sina tre gratängkärringar till Portugal. Han har sagt att vi bara får ha tio kilo packning och att vi ska bo i ett hus utan el. Men han säger också att det inte spelar någon roll eftersom syftet med resan är att han vill umgås med oss. Och om sanningen ska fram så vill vi hemskt gärna umgås med honom också, med eller utan el.

Det där med att somna om.

I natt när jag låg vaken vid 03.00 av värme och åska visste jag inte om det var mitt hjärta som klappade hårt eller om en bil åkte förbi och spelade musik med full bas. Så kan det vara ibland.

Mer, mer, mer.

Idag är jag barnvakt för tredje gången den här veckan. Jag har agerat flygplan som åker in i ett oväder, torkat kiss som hamnat på golvet när det luftades nertill, haft publik varje gång jag varit på toaletten, picknickat i soffan, tittat på flugor (som enligt Odin är världens roligaste insekt), skrikit "aj" varje gång Odin försökt dra bort min plita och läst boken Ture tittar om och om igen tills han till slut somnade. Nu vill jag att han ska vakna igen.

Älskade systers födelsedag.

Tack för ett fint kalas. Och tack för att du är du - allt det bästa och vackra i en.