Vår och valborg

Folk har vallfärdat till systembolaget hela veckan. På ICA tar toapapper och picknickmat slut. Man möter folk som bär på plattor med öl eller har en madrass på ryggen. Folk som gömmer sina bakistunga ögon bakom ett par svarta solbrillor. Solen visar sig och alla kastar sina ytterkläder all världens väg och slutar upp med brända axlar. Det är vår och det är valborg.

Nu kör vi? Nja.

Vi har nu gått in på långhelgen som innebär skvalborg, kvalborg, valborg och finalborg. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag någonsin festat i dagarna fyra (eller fem, som säkerligen en del kör). Och i år är inget undantag. I år blir det mindre än någonsin. Men bubbel och picknick i parken på självaste valborgsmässoafton är en tradition som vore synd att bryta.

Min dag, men ändå inte

 Relativt ofta har jag en ambition att ta bilder kontinuerligt under dagen, för att på kvällen ha ett färdigt (och i och för sig väldigt "klassiskt") blogginlägg. Lika ofta misslyckas jag och det slutar, som idag, med att jag har några halvdana bilder från förmiddagen och sedan några bilder på typ vissna blommor. Men nu är det som det är och en lapp med hemlig statistik, uppäten frukost och vissna blommor får representera min dag.

Examensarbete

"Intervju-mashups", ramfaktorer, "är du känslig för blod?", mjukisbyxor, handledning,"Britta, det är ett skatbo där i trädet", termos, halv tio-smörgås, eftermiddagsdippar, "Britta, nu stirrar jag bara på skärmen", skönsång, kisspauser. Det är så mina arbetsdagar ser ut på ett ungefär. Och kommer att se ut för en tid framöver. Sista rycket nu - det allra sista studierycket!

Nagellack

Tema: matcha nagellack. Jonna med jordgubbar, jag med en fågel, Per med en tv-spelskontroll och Britta med en penna (jag är ledsen Jonte, men dina omålade naglar kvalificerade sig inte). Varför matcha nagellack och ta bilder? Det vet jag inte, men det kanske kan kallas ett plötsligt infall.

J & J

Så här kan en helg i april se ut, när systeryster och Jonathan är på besök. Familjärt, roligt och fint, utan krusiduller.

Smart, men töntig

Jag har äntligen kommit till en punkt i mitt liv då jag känner mig smart snarare än ful, när jag visar mig i regnställ bland folk. Men tydligen inte till den punkt då jag väljer stövlar framför converse (nej, jag har inte färgglada, nätta stövlar, utan gröna, rejäla doningar). Jag har dock på känn att punkten - stövelpunkten - är relativt nära. Cykelhjälmspunkten känns desto mer avlägsen. Jag VET att det är smart och det enda rätta, men kan ändå inte ha en på mig. Töntigt, jag vet.

Vikarie

Jag gillar vanligtvis inte när det är vikarier på mina favoritträningspass, men en som spelar Fear of the dark med Iron Maiden lagom till rusherna på slutet går inte att ogilla. Jag fick knipa igen kakhålet bäst det gick för att inte sjunga med! 

Idag var jag själv vikarie - lärarvikarie - och jag tror att eleverna tyckte att jag var okej, trots att den enda sång jag bjöd på var en snutt från låten Satellites med den tyska schlagervinnaren från 2010.

Systrarnas recept

Då och då ploppar det upp nytt på receptbloggen. I detta nu bakar jag ett bröd, som kommer att hamna där och till middag lagade Per ihop linsbiffar, som också kommer att hamna där. Länken till bloggen finns nu ännu mer synlig än tidigare här till höger.

En nygammal studieplats

Utsikt från mikrovågsrummet i huset där vi satt och skrev idag. Fönstren och elementen går hem hos mig. Den svarta, smuliga soffan där vi vilade våra rumpor - inte lika mycket. Platsen erbjöd hur som helst god arbetsro för att både skriva och pausflamsa och vi återkommer nog dit snarast. Dock inte imorgon, för imorgon ska jag jobba. Jobba. JOBBA. Jag smakar på ordet. 

Det här med självstudiedagar, igen

Det är så skönt med självstudiedagar ibland. Det går inte att komma ifrån (hur trevligt det än är att träffa dig, Britta, och skriva). Jag börjar plugga extra tidigt för att hinna med en lång förmiddagspaus. Jag får höra posten komma. Till lunch blir det något simpelt, men gott. Jag känner mig lite som en kontorist, som mailar, läser, antecknar, planerar. Toan är alltid ledig och jag kan ha hål under båda armarna.

Dagarna tre

 Fredag och teoretiska perspektiv. Sidorna i den gamla boken försökte fly undan sig själva och jag förstod dem.

 Lördag och regn. Ganska perfekt för fika, inredningsblaska, indisk mat och film.

Söndag och sol. Igår somnade Per med en fryst korv i handen efter en incident med en het kastrull. Idag fick han en glass i handen och det kändes bättre.

Som en film, men ändå inte

Gatorna utanför oss är för närvarande avstängda. Tydligen är det en knivbeväpnad man i vår grannbyggnad Stadshuset. Per, som precis gick iväg för att handla, lovade att inte springa in i huset och spela hjälte likt Bruce Willis. Innan han gick försökte jag även dramatiskt att stoppa honom. Omfamnade honom hårt och sa "du får inte gå". Nu vankar jag av och an med tårarna rinnande längs kinderna (läs: hoppar in i duschen och laddar för en reunion).

Examensarbete

Jag och Britta arbetar med vårt examensarbete om dagarna. När vi inte skrattar åt lustiga för- och efternamn eller låter som skator går det sakta, men säkert framåt. Igår gjorde vi fyra intervjuer! Det kallar jag bra. Vi är bra. Åtminstone mellan klockan 9-11.

En påsk på Vallen

På bild: färgglatt, livligt, gott och kärleksfullt. 
Utanför bild: lampa i tusen bitar, sprucken pajform, kraschad ljuslykta, två kilo utspillt naturgodis på ICA Maxi och en sönderbränd skidvante.

En sockertoppen påsk

Sockertoppen är en bra beskrivning av denna påsk. Dels är kullen vid namn Sockertoppen barnens favoritdestination på promenaderna och dels har vi nog alla fått en och annan sockertopp efter allt godis och kaffebröd. Plus att påsken som helhet varit toppen och vi varit söta som socker hela bunten!

Fler bilder kommer en dag då fingrarna inte håller på att gå av medan jag skriver. Det var 11 grader här i huset när vi kom hem.

Påskfireri

Jonna har fått höra vid ett flertal tillfällen att hon inte behöver göra så stora sallader till årets påskbuffé. Vi hade en idé om en fräsch buffé förra året, men när det väl kom till kritan ville majoriteten (inklusive jag) helst ha det maffiga och salta. Själv ska jag inte färga äggen i år. De blev inte skitsnygga sist. Glad påsk!

Tomten och huset

Igår, efter att jag slutat fokusera på min och Basil Bernsteins relation, cyklade jag iväg till "tomten". Tomten är ju dock inte längre bara en tomt, utan där finns även ett stort, vackert hus. Och i huset bor en hel familj. Bakom huset finns det bästa av hav - ett hav av åkrar och skog. Det är frihet.

Det bästa målet

Frukost. Färgglatt och fantastiskt. Mysigt, mycket och mmmmm.