söndag 4 maj 2014
Knut Valentin Bodin Wigert
För några veckor sedan döptes min systerson Knut i Leksbodas bystuga. Solen strålade och dagen var strålande! Jag hade fått äran att läsa en dikt för Knut och passade även på att hålla ett kortare tal honom. Innan var jag nervös, men från den stunden jag började prata till det att jag slutade tittade Knut på mig och log. Finaste lillmasen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jättefint dop o ditt inlägg förmedlar det perfekt :-)
Citerar mig själv från Jonnas blogg: "Ingen hade sinnesnärvaro nog att fota dig när vi alla satt med fuktiga ögon och varma hjärtan!" Och det var mäktigt att se din och Knuts kontakt under hela ditt tal! :)
bra jobbat kramar
tusen tack för ALLT! För närvaro under dagen, brödbak, fotograferande, och inte minst, DITT TAL! Tårarna kom bara du sa första orden. Så fint, så roligt, så personligt, och den täta och nära kontakt du och Knut har kunde ju alla i hela rummet se med egna ögon! <3 <3 <3
Skicka en kommentar