Han river ner gnistskyddet i vedspisen, repar fönsterbrädorna med kastruller, äter sot, äter gräs, försöker ta toalettborsten hundra gånger om fastän jag säger nej, kissar ner mig, häller ut ströbröd över halva köket, kastar mat överallt och dras till alla sladdar och eluttag. 

Han gör precis allt som ett barn ska göra med andra ord. Och det är precis som alla säger. Ett leende, en kram, en snorig puss, en blick eller egentligen bara att han finns och inget annat spelar någon roll.