Ett år

Tänk, ett helt år har gått. Ett år sedan han, efter 26 timmar värkarbete och med hjälp av en sugklocka, äntligen landade i min famn. Jag har fortfarande svårt att förstå att jag har ett barn.  Ett barn som kommer över till vår säng på natten. Ett barn att ge välling och torka runt munnen. Ett barn att bära på min höft och trösta när fingret klämts i en låda. Ett barn att dra i pulka och visa tussilagos. Men det har jag och det är jag enormt tacksam för. Han är det bästa som finns.