Inte så lugn, men inte så pank heller

Igår var jag på ett möte med en vikarieförmedling här i stan. Jag satt där och snorade som en fyraåring. Oroade mig för att ha snor på kinden samtidigt som jag försökte låta som en seriös, snart färdig lärare. Det lät inte som några problem att få vikariejobb i höst. Trots det är jag kanske inte mycket lugnare inombords, men nu slipper jag kanske att bli pank i alla fall (eller tvinga Per att försörja oss båda på hans CSN). 
Nu är det dags att försöka njuta av tiden som är nu.