Plus att jag ville hem fortast möjligt

Fy bubblan för dagens cykeltur. Det var den värsta i världshistorien. Blöt snö piskade mig. Hjulen slirade. Snoret rann. Mascaran rann. Mina tummar höll på att förfrysas i genomsura vantar. Jag såg ingenting, hörde ingenting. Men det var extra mysigt att komma hem till mjukiskläder och varmt kaffe förstås...