skip to main |
skip to sidebar
Jag flyr från viloläget en stund. Behöver kontakt med omvärlden. Är rädd att glömma hur man pratar. Hur man äter med stängd mun. Hur man tar på deodorant. Dessvärre är det mest snor dit jag åker också, men vi kanske hinner prata om något annat än om vilka näsdukar som är mjukast.
Igår kom Per hit och matchade sin tröja med både himmel, soffkuddar och tvål. Han borde flytta hit, tänkte jag. Av flera skäl förstås. Idag jobbar han hela dagen och jag får istället sätta mig i baden-baden med Anna-Maria, Sven-Erik och Rebecka. Ja, det är mina kompisar som bor i Kiruna och som för tillfället är mitt uppe i att lösa mordet på den snygga, kurviga affärskvinnan Inna.
Roar mig kungligt här hemma.
Om ett par timmar ska jag hämta älskling på jobbet. Jag tror att vi spenderar resten av dagen på en filt i solen. Känns som att jag behöver lite färg för att bli frisk. Alternativt matcha kropp med mina redan röda ögon och min röda näsa.
Jag ber om att få presentera Quasimodo igen! Denna gång på grund av en ögoninflammation. Tanken var att jag skulle dricka vin och känna sommaren spritta i kroppen just nu. Istället snyter jag mig med avrivna bitar från ett gammalt lakan och tröstäter choklad fastän jag knappt känner någon smak. Men jag är inte ensam och jag har en skön säng.
Mammas förklaring på varför jag är sjuk titt som tätt: du är nog väldigt skör. Ja, det är jag och fågelungarna. Jag och isen. Vi sköra som har lite svårt att klara oss.
Nej, en clownnäsa passar inte till min midsommarklänning. Var lite snäll nu, din förbannade sjuka. Jag har redan använt upp min årsranson av näsdukar och nässpray. Enligt min syster kan jag snart starta upp ett apotek med kortisonspray och ögonsalvor och tyvärr är det nästan sant. Imorgon SKA jag klippa gräs, göra paj och pussas och INTE snörvla.
Några mil utanför civilisationen hittade jag på denna vackra kulla - en mycket efterlängtad Julia. Vi har en deal om att bada snart, men idag kunde jag (som tur var) skylla på en ond hals. Dessutom badade inte ens Julia idag och gör inte hon det så gör inget vettig människa det. Det är tur att man kan äta och prata trots att vattnet är kallt och trots att min hals är rödare än en jordgubbe.
Tar på mig min WCT-jacka (som jag förövrigt slutade använda på gymnasiet när en viss nyinflyttad kille från Uppsala kom med en likadan fast med tre ränder på ärmarna, alltså en riktig adidas, till skillnad från min plagiat med endast två ränder) och cyklar ned till vedbacken. På ryggen har jag en ryggsäck (som är lite töntig, men faktiskt en riktig adidas ändå) fylld med termos, macka, musik, snus och arbetshandskar. Stämplar in 08.00 och sätter igång att rada ved. Lyssnar på Morgonpasset Sommar och har ännu inte accpeterat de nya programledarna, men när det kommer en bra låt går allt lite lättare. Efter två och en halv färdiga pallar får jag äntligen kaffepausa. Sitter på en stock med myror som enda sällskap. Som ett brev på posten efter kaffet blir jag kissnödig. Får utföra behovet mellan ett förråd och en tågräls och bara hoppas att det inte kommer något tåg. Dagen fortlöper. Får sällskap av en väldigt sällskapssjuk katt och till slut även av piss från det blå. Pappa kommer med bilen och räddar mig från att bli dyngsur.
Eftermiddagshäng på glasverandan slår sällan fel. Det största nöjet var att se Odin sleva i sig vaniljvisp som att han aldrig ätit något godare. Vi kanske får tänka om gällande kalasbaket Malin? Skita i marshmallowsklubbor och istället köra på slät vaniljsås? För att hoppa över till något helt annat. För er som trodde att ordet "behindra" existerar: det gör det inte. Och säger någon att "vi sitter och degar" kan det lika gärna betyda att de sitter och håller på med trolldeg som att de sitter och slappar. Man lär sig något nytt nästan varje dag.
Att det krävdes en vilodag idag är ett tecken på att gårdagen var lyckad. Vi hann fira en hel del. Och äta en hel del. Frukost, tårta, thai, chips, räkor, torsk, färskpotatis, aioli, sallad, baguette, tårta, chips. Bilderna är från det första tårtätandet (som vi bjöd in oss själva till). Nu har jag börjat planera min födelsedag. Men innan dess: midsommar och laknäsfestivalen. Här sparas minsann inte på något krut!
Idag fyller älsklingen min år. Jag har sett fram emot dagen hela veckan, kanske till och med mer än födelsedagsbarnet själv. Dagen betyder ju nämligen fira och frossa. Hurra för dig älskling!
I dagens Falu Kuriren tillfrågades några personer hur avklädd man får vara på stan. En sjuttonårig kille svarar "shorts är okej som kille, en tjej ska ha lite mer." Jaha, bara att går runt i långbyxor hela sommaren då? Vilken diot.
Helt ovetandes om innehållet i nedanstående inlägg utbrister min äldsta brorson "prickig korv" när han ser bilden. Malin undrade vad jag tycker om mina fräknar. Jag tycker faktiskt om dem och ser gärna ut som en prickig korv. Jag har gärna pricksjukan. Men jag har bara nästan gärna en "jordgubbe på kinden" (citat: samma brorson som ovan).
Vad är det med barn och fräknar? Gång på gång påpekar de mina fräknar. Häromdagen gav ett barn mig diagnosen pricksjukan efter att ha konstaterat att jag har "prickar på hela kroppen." Barnet hade bara sett mitt ansikte och min hals, men det räckte tydligen för att tro att det var likadant över hela kroppen (det är ju förvisso nästan sant). Vi kom tyvärr aldrig fram till vilken behandling jag borde få, vilket hade varit mycket intressant att höra.
Åskan har inte bara orsakat ett nedbränt hus i grannbyn och förstört mitt (och fleras) favoritträd, utan även slagit ut vår hemtelefon och vårt internet. Mina fingrar kliar. Jag känner mig isolerad. Det är som att jag förlorat en kroppsdel. Som att ha ständig andnöd. Som en spik i foten. Som en sten i magen. Ja, ni fattar. Sjukt jobbigt. Nu snyltar jag på syrrans dator och sätter allt mitt hopp till att imorgon är dagen då jag räddas ur detta mörka hål.Ta ovanstående med en liten, väldigt liten, nypa salt. Det är delvis bra med en paus från internet. Mitt liv i övrigt tjänar på det, om man säger så.
Förutom att jag gjort chokladmousse alldeles själv för första gången i mitt liv, har jag även testat på golf. Och då menar jag inte minigolf. När jag väl fick till alla moment (greppet, svepet, blicken, tyngden på en foten först och sen på andra, svingen, knäböjet, framåtlutningen, avståndet till bollen, osv) så gick det helt okej! Tack Jonte och Jonna för hjälpen och för att ni sa att jag var bra fastän jag oftast inte ens träffade bollen.
I Uppsala är mina händer så gott som alltid hela och rena, men jag gillar plåster och smuts. Det ska synas att man tagit i. Jag ska däremot inte sticka under stolen med att dagarna fylls med mycket nöje och vila också. Idag ska jag ha semester. Imorgon ska jag stapla ved hela dagen. Sommaren har helt enkelt en bra balans än så länge!
Om ett par timmar ska jag hämta älskling på jobbet. Jag tror att vi spenderar resten av dagen på en filt i solen. Känns som att jag behöver lite färg för att bli frisk. Alternativt matcha kropp med mina redan röda ögon och min röda näsa.
Förkylningen över midsommaren kompenserades upp av Julia som kom för att fira själva aftonen med oss. Vilken ära! Annars var allt sig likt. Det åhejades när stången skulle upp och skålades till sillen. Det mmmm:ades när desserten inmundigades. Det pratades och skvallrades. Vissa gick tidigt i säng medan andra gick mot dansladan hos grannen. Nu är midsommarhelgen över och jag tror att alla kan skriva under på att de känner sig trötta, men samtidigt glada.
Jag ber om att få presentera Quasimodo igen! Denna gång på grund av en ögoninflammation. Tanken var att jag skulle dricka vin och känna sommaren spritta i kroppen just nu. Istället snyter jag mig med avrivna bitar från ett gammalt lakan och tröstäter choklad fastän jag knappt känner någon smak. Men jag är inte ensam och jag har en skön säng.
Mammas förklaring på varför jag är sjuk titt som tätt: du är nog väldigt skör. Ja, det är jag och fågelungarna. Jag och isen. Vi sköra som har lite svårt att klara oss.
Nej, en clownnäsa passar inte till min midsommarklänning. Var lite snäll nu, din förbannade sjuka. Jag har redan använt upp min årsranson av näsdukar och nässpray. Enligt min syster kan jag snart starta upp ett apotek med kortisonspray och ögonsalvor och tyvärr är det nästan sant. Imorgon SKA jag klippa gräs, göra paj och pussas och INTE snörvla.
Några mil utanför civilisationen hittade jag på denna vackra kulla - en mycket efterlängtad Julia. Vi har en deal om att bada snart, men idag kunde jag (som tur var) skylla på en ond hals. Dessutom badade inte ens Julia idag och gör inte hon det så gör inget vettig människa det. Det är tur att man kan äta och prata trots att vattnet är kallt och trots att min hals är rödare än en jordgubbe.
Tar på mig min WCT-jacka (som jag förövrigt slutade använda på gymnasiet när en viss nyinflyttad kille från Uppsala kom med en likadan fast med tre ränder på ärmarna, alltså en riktig adidas, till skillnad från min plagiat med endast två ränder) och cyklar ned till vedbacken. På ryggen har jag en ryggsäck (som är lite töntig, men faktiskt en riktig adidas ändå) fylld med termos, macka, musik, snus och arbetshandskar. Stämplar in 08.00 och sätter igång att rada ved. Lyssnar på Morgonpasset Sommar och har ännu inte accpeterat de nya programledarna, men när det kommer en bra låt går allt lite lättare. Efter två och en halv färdiga pallar får jag äntligen kaffepausa. Sitter på en stock med myror som enda sällskap. Som ett brev på posten efter kaffet blir jag kissnödig. Får utföra behovet mellan ett förråd och en tågräls och bara hoppas att det inte kommer något tåg. Dagen fortlöper. Får sällskap av en väldigt sällskapssjuk katt och till slut även av piss från det blå. Pappa kommer med bilen och räddar mig från att bli dyngsur.
Eftermiddagshäng på glasverandan slår sällan fel. Det största nöjet var att se Odin sleva i sig vaniljvisp som att han aldrig ätit något godare. Vi kanske får tänka om gällande kalasbaket Malin? Skita i marshmallowsklubbor och istället köra på slät vaniljsås? 
Nej, det är faktiskt inte så konstigt att vi dalmasar och dalkullor är hemkära. I Dalarna är det finast helt enkelt. Säger någon något annat går det in genom ena örat och ut genom det andra.
I dagens Falu Kuriren tillfrågades några personer hur avklädd man får vara på stan. En sjuttonårig kille svarar "shorts är okej som kille, en tjej ska ha lite mer." Jaha, bara att går runt i långbyxor hela sommaren då? Vilken diot.
Vad är det med barn och fräknar? Gång på gång påpekar de mina fräknar. Häromdagen gav ett barn mig diagnosen pricksjukan efter att ha konstaterat att jag har "prickar på hela kroppen." Barnet hade bara sett mitt ansikte och min hals, men det räckte tydligen för att tro att det var likadant över hela kroppen (det är ju förvisso nästan sant). Vi kom tyvärr aldrig fram till vilken behandling jag borde få, vilket hade varit mycket intressant att höra.
Åskan har inte bara orsakat ett nedbränt hus i grannbyn och förstört mitt (och fleras) favoritträd, utan även slagit ut vår hemtelefon och vårt internet. Mina fingrar kliar. Jag känner mig isolerad. Det är som att jag förlorat en kroppsdel. Som att ha ständig andnöd. Som en spik i foten. Som en sten i magen. Ja, ni fattar. Sjukt jobbigt. Nu snyltar jag på syrrans dator och sätter allt mitt hopp till att imorgon är dagen då jag räddas ur detta mörka hål.
Förutom att jag gjort chokladmousse alldeles själv för första gången i mitt liv, har jag även testat på golf. Och då menar jag inte minigolf. När jag väl fick till alla moment (greppet, svepet, blicken, tyngden på en foten först och sen på andra, svingen, knäböjet, framåtlutningen, avståndet till bollen, osv) så gick det helt okej! Tack Jonte och Jonna för hjälpen och för att ni sa att jag var bra fastän jag oftast inte ens träffade bollen.
I Uppsala är mina händer så gott som alltid hela och rena, men jag gillar plåster och smuts. Det ska synas att man tagit i. Jag ska däremot inte sticka under stolen med att dagarna fylls med mycket nöje och vila också. Idag ska jag ha semester. Imorgon ska jag stapla ved hela dagen. Sommaren har helt enkelt en bra balans än så länge!
