Tisdagskalas

Nu behöver inte jag och Per missa några kalas (med tillhörande smörgåstårta t.ex.) på en "vanlig" vardag och glada är vi för det. Grattis igen älskade bror!

Vecka trettioåtta

Randigt och bylsigt är tydligen min klädkod så här i vecka 38. Har inte investerat i många mammakläder under graviditetens gång så jag tager vad jag haver och känner att det kanske är lite tur att jag inte rör mig så mycket ute i svängen just nu. 

Idag har vi hämtat en TENS-apparat som förhoppningsvis ska lindra en del smärta när det väl är dags samt halvt ruinerat oss på apoteket. Nu är vi så gott som helt redo för pyrets ankomst. I alla fall praktiskt sett. Mentalt går det upp och ner. Tänker bland annat på hur jag kommer att reagera på smärtan. Vet inte vilken min värsta smärta hittills i livet är. Ett getingstick? En hand på en varm platta? En smäll på brösten? En tå in ett bord eller när jag plockar ögonbrynen? Inget jämförbart med andra ord. Samtidigt är jag nyfiken och känner att det är en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan. Och hur som helst kommer det att ske inom några veckor och då är det bara att hänga på! 

Förra veckan

Förra veckan går inte till historien som den mest piggaste och kryaste. Per var sjuk, jag blev krasslig. Jag kände mig trött och tung på kvällarna. Ändå hände mycket fint under veckan. Bland annat bjöd Hanna, som hade fint främmande i form av Sara, in till brunch. Stekpannebröd och smoothie var en del av menyn.  

I lördags kom tre fina fisar hit för att se på Melodifestivalen och äta småplock. Hann som vanligt inte ta en bild innan glufsandet började och med stark blixt ser det sådär kul ut, men en god och rolig kväll var det hur som helst. Jag, Hanna och Julia utklassade Jon och Per i spelet Bezzerwizzer. De diskuterade sig fram till fel svar allt för många gånger och vi var bara bäst helt enkelt.

Igår, veckans sista dag, kom mamma (som dagen innan regerat i tjejvasaspåret) och Jonna på besök. Vi fastnade i soffan med fika och skidor en bra stund innan vi masade oss iväg ut på stan där vi var ovanligt effektiva (t.o.m mamma).

Bullar och huvudvärk

Jag forsätter projektet "fylla frys och skafferi" och det går rätt skapligt. Idag började jag emellertid med att bränna vid min müsli och beslöt därför snabbt att ta min huvudvärk och halsonda och bänka mig i soffan framför skid-VM resten av dagen istället. Brödet får bakas någon annan dag. Jag menar, vi hinner ju ändå äta upp det mesta innan pyret kommer.

Tack

Boken Mammapraktikan gav mig ett ovärderligt tips vid oönskade svettningar under graviditeten. Tipset var: "bada ofta och använd deodorant". Att jag inte tänkt på det förut? Tack!

Leksandsturné

I lördags åkte jag och Per till Leksand över dagen på en liten turné skulle man kunna säga. Vi gjorde fem turnéstopp och hann då fika med Jonna (Jonte var närvarande i form av en spelkontroll på bordet), se Gustaf och Vincent glida fram som aldrig förr längs Norsgatan, hämta skötbord och äta choklad hos Malin, få lunch och fylla bilen till bredden hemma hos mamma och pappa samt fika (igen) och titta i fotoalbum i Laknäs. En härlig dag, men den här veckan får Leksand komma till Falun istället.

Det kallas visst att boa

Att tvätta bort kemikalier från gosedjur är en en vanlig tisdagssyssla nu för tiden.

Pyret växer och förlossningen närmar sig (inte ens fyra veckor kvar till beräknat). Det känns och det märks. Hårda sparkar upp i revbenen. Magen stramar och drar ihop sig. På kvällarna är jag inte skitkaxig utan går runt som en stel gammal tant och flåsar lite lätt hela tiden. 

Sedan pågår förstås de sista förberedelserna. Just nu är jag insnöad på täcken och babyplädar. Så insnöad att jag igår började klippa i en av våra filtar och drog fram symaskinen. JAG använde en SYMASKIN (är fortfarande förvånad att jag lyckades trä i tråden). Drömde dessutom i natt att jag frågade syster Malin hur många plädar hon har och hon svarade sju stycken, vilket då var sju stycken fler än vad vi hade och paniken steg ytterligare en snäpp. Idag ska vi åka till Leksand och jag vet inte hur mycket vi ska få plats med i bilen på väg tillbaka hit. Sänggavel, skötbord, babyskydd, köksassistent och älgkött för att nämna några saker. Det är tur att jag är ledig nu, så att jag har tid för att hämta fleeceoverall och vantar på ICA och microvågsugn och babymobil på OKQ8. Att jag har tid att baka bullar och bädda om spjälsängen tre gånger med tre olika täcken och tre olika påslakan.

Snart är vårt lilla pyre här. Hur häftigt?

Ett hem växer fram

Sakta men säkert växer ett hem fram. Det är mycket velande, mycket grubbel och det går onekligen sakta. Nu efter helgen har vi i alla fall en dubbelsäng, en spjälsäng och en mjuk matta att vila fötterna på medan vi ser på televisionen. Snart har vi dessutom en microvågsugn (hade ingen under alla våra år i Uppsala) och frysen full av älgkött.

Svettig, snuvig och sliten på Arbetsförmedlingen

Jag vet inte om det är extra lätt att känna sig som en lodis på just arbetsförmedlingen, men igår var det i alla fall så. Kom dit i min gigantiska jacka som gör mig kvadratisk och slitna tygkasse där handtagen är nära att gå av. Fick sätta mig för att vänta på min tur. Blev så klart genomvarm och tvingades knäppa upp jackan. Tack och lov hade jag tagit mig för att vända mitt linne bakochfram innan jag gick hemifrån, för att på så vis gömma fläckarna av fisksås från förra veckan. Näsan började rinna och efter några incidenter med näsblod den senaste tiden ligger det väldigt nära till hands att föra upp handen till näsan när det hastigt rinner till, för att stoppa upp och kika om det är rinnsnuva eller blod. Självfallet tittade snubben i informationsdisken på mig just då. Så, svettig, snuvig och extra trött just igår efter söndagens bravader på IKEA och dålig sömn på det, gjorde lodiskänslan till ett faktum. Det var tur att besöket var över snabbt.

Och ja, jag överanalyserar som vanligt vad andra tänker och tycker. 

En vecka

Idag har det gått en vecka som falubor och det är kanske dags att summera. Alla möbler är på plats, men väggarna gapar tomma och uttagen för taklampor likaså. Jag hittar nu bland annat till förlossningen, Hemköp, Åhléns och till Hanna. Via buss kan jag ta mig till Lugnet för simning och till Leksand. Jag har fått till eftermiddagsvila tre gånger. Idag har jag och Hanna promenerat runt Tisken, som nog kommer att bli en populär slinga med barnvagnen. Veckans bästa är helt klart att det idag visade sig att vårt lilla pyre ligger med huvudet ner och fötterna upp och inte med stjärten ner som barnmorskorna trott. Heja!

Ljud från ingenstans

Vid 04.30-tiden i morse smög jag runt i lägenheten och letade efter källan till ett okänt ljud. När jag väl lokaliserat i vilket rum det lät som mest började lyssna med örat tryckt mot väggar, golv, ner i ouppackade kartonger, vid element och uttag. Kände mig galen. Ibland fick jag för mig att ljudet försvann när jag ändrade läge på huvudet. Var det inbillning? När jag började googlade om olika tjut och larm fick jag som förslag "tjut i öronvax". Kände mig ännu mer galen. Konstaterade till slut att det ändå kom från en vägg mot grannens lägenhet. Det lät inte som ett brandlarm, men tanken slog mig så klart. Borde jag knacka på hos grannen? Nej, det kändes överilat. Tvingade mig själv att gå och lägga mig igen. Drog täcket över huvudet, men kunde inte släppa tanken på brand. Då, plötsligt hördes steg från grannens lägenhet och ljudet slutade. Tack och lov. Oron för brand slutade dock inte tvärt, men jag påminde mig själv om den där filmen jag sett på mellanstadiet om hur snabbt ett rum blir övertänt. Elden skulle hunnit till mig vid det här laget om det var brand inblandat. Somnade om och drömde om bäbisvändning och förlossning istället. Vaknade med ett ryck då jag skrek så mycket i drömmen.

Episoden med ljudet hände förstås första natten jag sov ensam här i lägenheten.

Dags att vända sig pyret!

Plötsligt är jag i vecka 35. Vi har precis varit hos barnmorskan för första gången här i Falun och fick ett mycket bra första intryck. Som jag känt har pyret inte lagt sig tillrätta med huvudet ner än, vilket bäddade för att vi fick tid för ett vändningsförsök nu på fredag. Men vem vet, kanske vänder sig pyret redan idag när jag snart ska iväg och simma? Hoppas kan man ju alltid. Förövrigt är det svårt att kissa i en kopp med en stor mage. Det var allt för nu.

I Dalarna igen

Nu är vi falubor och äter bara falukorv och målar allt i Falu rödfärg. Eller nej, inte riktigt så kanske. Att vi bor i Dalarna igen märks som tydligast när familjen kommer på besök, bara för några timmar. Då känner man att vi bor nära och det känns mycket fint. Helgen har annars gått åt till att få någon slags ordning här hemma. Fortfarande står några kartonger och väntar på mig, men det kan de gott göra en stund till. Idag började jag med en promenad och hittade då en lämplig backe för att sätta igång en eventuellt försenad förlossning. Om jag inte slår på stort och kör trappan upp till hoppbackarna på en gång förstås.