Vad gör vi? Nu kör vi!

Bild på min sconesdebut. Det var antingen det eller äta en halvgammal filmjölkslimpa. Idag ska jag pressa sconesexperten (aka Mia) på tips.

Vet ni vad? Det är en vecka kvar! En vecka till den sista tentan. En vecka till sommarlov. En vecka till jag avlider efter ett högt glädjeskutt.

Hos Opa och Tina.

Vi säger hejdå Uppsala för en natt.

Det här är min och Pers sista helg som sambos i Uppsala innan sommaren i Leksand tar vid. Snart är vi särbos igen. Det känns alltid lika konstigt även om det går bra. Igår drack vi bubbel och åt choklad i soffan tills vi nästan sov båda två. Per var imponerad över att jag var vaken så sent (ända till klockan 24.20 faktiskt). Idag åker vi till Pers morfar och mormor för att sova över där. Jag älskar deras hus och att få vara på landet. Så länge jag inte får en fästing förstås.

Motivationen och koncentrationen har varit på topp i veckan.

Igår lyckades en halka i köket och en annan ramla från sittande till liggande i soffan. Samtalen har främst handlat om kiwi. Och då menar jag inte frukten. För övrigt hamnade vi mitt i en examensfest (alltså på dagen när vi satt och "pluggade"). Men tro inte att vi fick champagne och jordnötsringar inte. Snåljåpar!

Tänk om man kunde få beställa hem rabattvaror.

Jag och Per har nyss varit på Hemköps kundkortskväll. Det må låta nördigt, men vissa rabatter gick inte att motstå. Förutom rabatterna var det dock ingen trevlig upplevelse. Nej, det var nästan äckligt. Det var trångt och folk var som giriga gamar som proppade sina korgar fulla med alla rabattvaror de kunde hitta. Dessutom hopade sig folket kring smakproverna. Aldrig i mitt liv att jag vill smaka någonting där massa andra varit och tarvat med flottiga fingrar. Jag och Per småsprang genom butiken för att få komma därifrån.

Undra på att katten försöker hoppa ut från balkongen ibland.

Nyss kom en granne ut på sin balkong med bar överkropp och med sin katt i famnen. Han pekade och försökte visa sin katt någonting (uppe i det blå typ). Han tog tag i kattens huvud och riktade det åt det håll han pekat åt så att katten skulle titta rätt. Herregud. Till sist pussade han katten och gick in igen. Det fördomsfulla i mig tänker genast att det är stadsbor som skaffat en katt och inte riktigt vet hur de fungerar. Det trevliga i mig tycker att det var lite sött.

När ljuset i tunneln är nära men samtidigt långt långt bort.

Från och med imorgon tentapluggar jag igen. Perfekt. Allas motivation är på topp. Alla ser fram emot att få göra ett sista ryck innan sommaren. Vem vill vara ute när solen skiner när man kan sitta inne och lära sig varför det är öken i Sahara?

Det är något jag har glömt att berätta.

SOOKIE från TRUE BLOOD går på MITT Friskis och Svettis. Nu väntar jag bara på Eric, Lafayette, Bill, Jessica och de andra. Sen är jag en av dem!

Säg hej hej till allt och alla ni. Gör det! Men det är ju uppenbart att ni inte tänker på de förödande konsekvenserna.

Odins hej hej räknas inte. Han är liten och söt.

Korvens innanmäte är ju också gott.

Jag kan inte bita av en tejpbit, inte dela en tunn gurkbit med tänderna och korv med bra skinn innebär problem. Jag har korsbett, vilket betyder att jag bara kan bita ihop längst bak i munnen.

Jag blir väldigt lätt snurrig. När det kommer en rörelse på Friskis som innebär snurr får jag stå och skutta på stället. Jag kan för guds skull inte leka leken som innbär att man ska snurra runt en pinne med huvudet nedåt (ni vet?). Tanken med den leken är att man ska bli snurrig och få problem att springa åt rätt håll. När jag lekte den snurrade jag och föll sedan pladask ner på rygg. Jag kom ingenstans.

Alla har vi nog kroppsliga konstigheter? Kom igen, dela med dig för sjutton gubbar!

En bild på Mia passar faktiskt bra in i detta inlägg.

Jag hoppas att jag pratade så tyst som pappa alltid säger att jag gör.

Jag höll upp dörren för en man som var på väg in på Friskis samtidigt som mig idag. Tack, sa han. Jag får dock för mig att han sagt hej och svarar hej hej. En sekund senare insåg jag att han sagt tack, men då var det för sent. Hur kunde jag tänka så fel? Å andra sidan är det ju aldrig fel att vara trevlig och det är väl det han får tro att jag var - en trevlig person som säger hej hej till alla jag stöter på.

En granne skakar av sina kuddar i princip varje dag (pedant).
En granne har gigantiska mattor med djurmotiv etc (dålig smak).
En granne kastar in sin stackars katt i nackhåret (djurovän).
En granne har en inburad balkong och ett träd (allmänt knäpp).
Det är tur att jag finns som en normal motvikt i grannskapet.
Jag snokar ju bara en aning.

En extra söndag.

En fördel med att vara student är att man ibland slipper den inte alltför trevliga måndagskänslan. Om man inte tycker om måndagar, som min pappa till exempel. Han tycker om vardagar då han får jobba och äta lunch klockan 09.00. Idag är det en bra måndag i mitt tycke. Jag ska möta upp två fina och sedan försöka hitta något nytt till garderoben. Märk väl att det är dagen innan vi får lån och bidrag. Man kan inte vara förståndig varje dag. Och på tal om förståndig. Jag kände mig långt ifrån förståndig på träningen igår när jag inte kunde hålla tillbaka min plötsliga rinnsnuva. Men jag bespar er detaljerna.

Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart.

Jag vet att det kommer många inlägg med sommarbilder just nu, men det är ungefär det mitt liv kretsar kring just nu - en längtan efter sommaren. En ledig sommar. Jag är rädd att jag glorifierar det hela för mycket. Rädd för att det inte kommer bli så underbart som jag tror. Å andra sidan är det bara jag som kan påverka det. Vill jag att det ska bli på ett visst sätt får jag helt enkelt se till att det blir så. Och samtidigt hålla tummarna för att de som är inkluderade i mina planer inte trilskar emot.

Per får bjuda på den där minen, för kortet är härligt.

Jag dreglade just av nervositet.

Idag ska min älskade syster springa Köpenhamn Marathon. Det är inte riktigt klokt egentligen. Hon ska springa över fyra mil och hålla på i över fyra timmar. Jag tycker en halvtimmes springtur känns som en evighet ibland, vad ska då inte det kännas som? Men Jonna tycker faktiskt om att springa och det är nog det som krävs för att bli så bra som hon är (alltså jättebäst). HEJA HEJA HEJA SYSTER!

Ett förevigande av en mycket lyckad kväll.

På väg till picknick och förfest hos Mia. Vi tog vägen genom Skillaparken (döpt av Brittas föräldrar).

Spontankort nummer ett.

Spontankort nummer två.

Mias partystass gömde sig under en lång och välknäppt kofta.

Kortet som skulle passa bra i hallen. Fina Lollo och fina Rebecca.

Solen gick ner bakom huset och efter lite tjat gick de andra med på att gå in. De är envisa som getter ibland, men jag tycker om dem ändå. Trots sjalar, jackor och filtar kan det faktiskt vara kallt även i maj.

Vi sjöng oss hesa till Så ska det låta och schlagerlåtar. Blev en och annan svängom i soffan också.

Brittas hallondrink. Den sveptes och efter de sista fem väl utvalda låtarna begav vi oss iväg för att fortsätta dansen på ett dansgolv.

Mer av vana än av hunger hamnade vi på Max. Det är trots allt lite som pricket över i:et.

Kylskåp ska göra en glad.

Man kan inte alltid älska insidan av sitt kylskåp. Det kan bero på en ketchupfläck man inte orkar tvätta bort, en gurksnutt som ligger precis så långt in att man inte tar sig för att slänga bort den eller att det är lite mer tomt än vad man önskar. Det är inte personen som skriver bloggen som har det så i sitt kylskåp. Absolut inte.

Däremot kan man alltid tycka om utsidan.

(Tack Hanna för inspiration).

Att titta är inte bara att titta.

Att titta på en grop innebar en hel del. Det innebar bland annat att få reda på kursares fobier. En var rädd för fjärilar(!), en för fåglar, en för ormar, en för djur med päls och en för alla sorters kryp (skönheten nedanför som jag och Per såg i Mexiko vore nog ingen favorit). Det kom skrik lite hela tiden. Skrik följt av skratt. Att skratta när andra är rädda - det är kul det!

Idag ska vi ut på exkursion. Vi ska typ titta på en grop (i tre timmar).

Och en runda med Sverigespelet.

Så här färgglad kan en onsdag i maj vara. Och då syftar jag inte bara på min skjorta. Mina vänner är också färgglada och gräsmattan vi låg på likaså. Filten var färgad av en fest för ungefär ett år sedan. Vin, ketchup, chips, vitalitet och förmodligen Smirnoff. Igår nöjde vi oss med ätbara saker, men lika glad var jag för det.

Fem timmar i skolan och jag tycker nästan synd om mig själv. Det säger en del om den här terminen. Men jag väntar på rolig post OCH har fina kvällsplaner. Det ni.

Blicken mot skyn eller ner i kurslitteraturen.

Jag är inne på den sjätte lediga dagen i rad. Eller ja, självstudiedag heter det kanske. Får alltid rätta mig själv eller bli rättad angående det. Det är farligt att ha skolfria dagar så här tätt inpå sommaren. Det ligger nära till hands att ta lov i förtid. Egentligen borde skolan (universitet heter det kanske i min ålder) sluta sista april. Men jag håller ut, kämpar en smula och försöker förstå The Convection system, The Coriolis effect och så vidare. Jag vet ju vilken hejdundrande sommar jag har framför mig.

Som en blandning av en hyllning och en dröm.

Innan jag somnade igår låg jag och funderade på hur jag vill att mitt hemma ska se ut i framtiden. Förhoppningsvis är det ett hus på landet nära alla mina älsklingar. Med tanke på alla fantastiska hem jag har i min närhet är det inte svårt att känna inspiration och drömma sig bort. Mitt hemma ska vara...

... hemtrevligt, vackert och ombonat som hemma i mitt barndomshem.

... fullt av härliga blickfång som hos Jonna och Jonathan.

... rymligt med öppna ytor där det finns plats för liv och rörelse, ha ett köksbord där alla som vill får plats och ha tapeter som lyfter upp som hemma hos Andreas, Fia, Gustaf och Vincent.

... personligt och gammeldags som hemma hos Pers morfar och mormor.

... som en välkomnade loppisbod, men ändå fräscht och ljust som hemma hos Malin, Mats och Odin.

Jag låtsas att det är mulet idag för att få något gjort här hemma.

Än så länge jag har varit inomhus HELA dagen. Min överskottsenergi är inte att leka med. Det märks lite väl tydligt när jag har myror i brallan. Jag spelar över (börjar låtsasgråta över några svarta prickar i kaffekoppen till exempel). Jag dansar något jag vill kalla balett. Jag säger legendary supermodel och runway diva coach extraordinaire så som Tyra Banks i Topmodel om och om och om igen. Men snart. Snart får jag kanske till och med göra av med mer energi än vad jag ens har.

Så här får gärna varje lördag se ut.

Dagen idag har varit löjligt bra. Det är sommarvärme. Jag har bränt min hud för första gången i år. Imorse begav vi oss iväg på en cykelutflykt längs ån. Per visade mig runt vid hans universitet (väldigt idylliskt i jämförelse med många som finns här i stan). Vi fikade på en brygga där en svala höll oss sällskap. När vi kom hem blev det salladslunch och ytterligare en stund i solen på vår balkong. För ett par timmar sedan svettades jag på gymmet. Nu säger Per att det blir chips. Senare blir det en romantisk komedi. Ja, jag är salig.

Ultuna nästa.

Idag tar vi med oss en termos med kaffe och beger oss ut på cykelutflykt.

Och när jag skulle somna yrade jag om salladsingredienser.

När jag vaknade trodde jag att jag hade fotsvamp. I en dröm sa en kompis till mig att jag hade det. Det luktar så där speciellt då, sa hon. En känsla sa att hon inte var den första som påpekat det. Jag var nära att springa upp ur sängen, söka på fotsvamp på vårdguiden.se och sedan köpa en salva på apoteket. När jag låg där med fötterna upp i vädret räddade dock Per mig genom att intyga att jag inte hade det. Huah, det är jobbigt att vakna så där yr i bollen.

Ett år har gått.

En gumma som var bäst i världen på att kramas, som aldrig tillät någon att lämna hennes hem med tom mage, som var aktiv och alert, som pysslade på kvällarna längre än vad många andra orkar, som inte kan beskrivas i ord. En gumma som var min älskade farmor.